Hydrolyserat protein, proteinkoncentrat och proteinisolat?

Dagens artikel ska handla om olika former av koncentrerat protein. Vad betyder det egentligen och varför används sådana överhuvudtaget? Här följer en kortfattad förklaring av vad dessa mycket förvillande begrepp innebär.

Olika former av proteinkoncentrat och proteinisolat är mycket vanligt förekommande ingredienser i foder, i alla prisklasser

Proteinkoncentrat, som till exempel potatisprotein eller ärtprotein, framställs genom centrifugering eller pressning vilket ger en produkt med högre proteinkoncentration än det ursprungliga livsmedlet.

Proteinisolat skapas genom att ytterligare processa ett proteinkoncentrat. Genom att behandla koncentratet med enzymer, salter eller sura/basiska ämnen framställs en produkt med uppemot 90 % proteinkoncentration vilket är avsevärt högre än i något ursprungligt, oprocessat livsmedel. Det är inte svårt att räkna ut att detta är det mest kostnadseffektiva alternativet.

Isolerade aminosyror

Som om isolerat protein inte vore nog high-tech, går industrin ännu ett steg längre och spjälkar upp proteinet ytterligare. Med ovan nämnda metoder kan man även separera och isolera de organiska föreningar som utgör proteinets byggstenar: Aminosyrorna. På så sätt skapas isolerade aminosyror och den färdiga produkten kallas för hydrolysat, proteinhydrolysat, hydrolyserat protein.

Hydrolysat:

”Reduktion av molekylstorlek genom lämplig behandling med vatten och antingen värme/tryck, enzymer eller syra/alkalier.”

Kommissionens förordning (EU) nr 68/2013 av den 16 januari 2013 om en förteckning över foderråvaror

Isolerade aminosyror kan även framställas helt syntetiskt – de behöver alltså inte nödvändigtvis ha sitt ursprung i något levande eller naturligt.

Det som framställs genom hydrolys är inte ett identifierbart protein utan endast ett koncentrat av en eller flera aminosyror. Hydrolysat kan vara vegetabiliskt eller animaliskt. Hydrolysat av olika slag är mycket vanligt förekommande i foder, i synnerhet i elimineringsdieter som används vid allergiutredningar, där man utgår ifrån antagandet att eftersom kroppen inte kan identifiera proteinet så kan heller inte immunförsvaret reagera på det.

Hydrolysat kan vara specificerat eller ospecificerat – exmpelvis kan kycklinghydrolysat ingå som ingrediens. Men specificerat eller ej kan egentligen kvitta, för kycklinghydrolysat är inte detsamma som kyckling. Det ger endast en illusion av att fodret innehåller kyckling. Eftersom protein finns i allt organiskt material – alltså inte bara i mat – kan vi aldrig veta vad ett ospecificerat hydrolysat utvunnits från.

Laboratorie

Varför?

Att använda koncentrerat protein och hydrolysat är ett kostnadseffektivt sätt att utöka proteinhalten i ett foder. Man kan alltså minska på andelen mindre kostnadseffektiva proteinkällor, som till exempel köttmjöl, och därmed öka vinstpotentialen. Det finns även en annan, rent tillverkningsteknisk fördel med proteinkoncentraten och den är att de har en sammanbindande effekt: För att kunna forma en liten kula av fodrets alla ingredienser måste det finnas någon form av bindemedel, något som klistrar ihop ingredienserna, och proteinkoncentrat är utmärkta bindemedel.

Ett exempel på vegetabiliskt proteinkoncentrat som är mycket vanligt förekommande i foder är majsgluten (ibland kallat för prairie meal). Majsgluten har en mycket hög proteinkoncentration och endast små mängder behövs för att kraftigt höja proteinhalten i en foderprodukt. Majsgluten är också ett effektivt bindemedel. Potatisprotein och ärtprotein är andra populära koncentrat.

Om en foderprodukts ingredienser inte tillgodoser djurets behov av aminosyror måste fodret kompletteras med en eller flera av de aminosyror som fattas. Både helsyntetiska aminosyror och aminosyror med naturligt ursprung (semisyntetiska) tillsätts många processade foder då fodrets ingredienser inte innehåller tillräckligt med högkvalitativt protein. Vanliga aminosyratillsatser är taurin och DL-metionin.

Ibland maskerar man tillsatsen av syntetiska aminosyror med skönklingande marknadsföringsfloskler. Ett exempel på detta är tillsatser av DL-metionin som bland annat sägs reducera bildandet av ammoniak i urinen och förebygga urinfläckar på gräsmattor. En annan vanlig tillsatt aminosyra är L-Tryptofan som tillskrivs lugnande och rogivande effekter. Men allt detta är i själva verket bara ett sätt att lyfta fram påhittade fördelar med syntetiskt framställda aminosyror, vilka måste tillsättas fodret eftersom fodrets ingredienser inte tillgodoser behovet av dem.

Sanningen om isolerade aminosyror:

Det finns egentligen ingenting som skiljer isolerade aminosyror från andra isolerade näringsämnen – till exempel isolerade vitaminer, mineraler eller fettsyror. Isolerade aminosyror är bokstavligen isolerade, vilket innebär att de inte åtföljs av alla de olika kofaktorer som de i normala fall samarbetar med när de ingår i naturligt protein. Väl inne i kroppen, kan isolerade aminosyror aldrig någonsin bete sig på samma sätt som aminosyror som ingår i en naturlig proteinkedja. Det är skrämmande att isolerade aminosyror, trots detta obestridliga faktum, likväl får lov att marknadsföras som något naturligt, eller till och med kroppseget. När kosten är varierad och innehåller högkvalitativa proteinkällor behövs inga tillskott av isolerade näringsämnen. Om tecken på brist förekommer är det kosten som ska justeras och inget annat. Tillskott av isolater är aldrig en långsiktig och hälsosam lösning, utan är endast en kortsiktig och ohälsosam lösning.

Relaterade artiklar:

Har Du frågor, behöver Du kostrådgivning: Ring!

Varma hälsningar till alla hundar, och deras människor

Anne-Li

Lite kuriosa:

Jag hittade en fantastisk beskrivning på hur man själv kan framställa glukossirap (dextros) genom att hydrolysera majsstärkelse, den illustrerar på ett ytterst simpelt sätt hur proceduren kan gå till: http://www.instructables.com/id/Hydrolize-Corn-Starch-into-Dextrose-Glucose-Syrup/