Helfoder?

Jag blir milt uttryckt frustrerad över begreppet ”helfoder”. Tänk om vargen skulle tänka så? Vilken vild hund tänker i termerna helfoder eller komplett och balanserat? Gör vi ens själva det när det gäller vår egen kost?

Med helfoder menas en sammanblandning av ingredienser som djuret ska kunna leva uteslutande på. Och det är ju himla fint och praktiskt på alla sätt. Man slipper bekymra sig och riskerar inte att hunden drabbas av näringsbrister, allt finns ju i helfodret, som namnet antyder.

I helfoder ingår näringsämnen – protein/aminosyror, fettsyror, spårämnen, vitaminer, mineraler, etc – som möter vissa organisationers (som t.ex. AAFCO i USA) minimikrav. Dessa minimikrav baseras till största del på organisationen NRCs oberoende forskning. NRCs oberoende och opartiskhet kan dock allvarligt ifrågasättas, eftersom vi bland medlemmarna i den division av NRC som anlitats för att ta fram Nutrient Requirements of Dogs and Cats bl.a. finner nutritionister från Monsanto och Nestlé Purina och medlemmar i organisationer med intressen i foderbranschen.

Jag finner det dessutom svårt att känna förtroende för en organisation som påstår följande:

“[…] dogs can survive on a vegetarian diet as long as it contains sufficient protein and is supplemented with vitamin D.”

NRC, Nutrient Requirements of Dogs and Cats, 2006

Det är rent häpnadsväckande att de som har makt att diktera miljoner sällskapsdjurs livsöden inte är bättre insatta i ett köttätande djurs biologi. Man tar ingen som helst hänsyn till faktorer som enzymer, mikroorganismer, aminosyraprofiler m.m.

Även om källan till dessa minimikrav på näringsämnen kan ifrågasättas så ska vi nog ändå vara tacksamma för att det åtminstone ställs några krav alls. Innan AAFCO blandade sig i leken var det fritt fram att sälja vad för skit som helst och djur dog av näringsbrister. Men dessa minimikrav är dock en klen tröst, för vad hjälper det när det inte finns några krav på näringsämnenas ursprung. Man är fullt fri att använda sig av idel syntetiska vitaminer, biprodukter och vegetabiliskt protein och olika proteinhydrolysat. Allt sådant skräp är helt Ok. Men gud förbjude att man inte har exakt rätt balans mellan kalcium och fosfor, eller att mängden av något syntetiskt vitamin understiger minimikrav.

Det har blivit så tokigt…

Jag hörde en gång talas om en hund som äntligen fått börja äta en kost på färskt rått kött och ben. Hunden mådde bra, det var bara det att ägaren upplevde att hunden blivit trött. Jag har inte själv talat med den här hundägaren – jag önskade att jag hade fått göra det – utan det var en vän som berättade. Men jag har haft många liknande fall. Ägarna upplever att hunden blivit trött, men vid en mer ingående granskning så har det visat sig att hunden tidigare har varit ganska nervös och en smula överaktiv. När den fått börja äta en sund kost så har den plötsligt fått ro i kroppen. Den vilar vid inaktivitet, är avslappnad och lugn, men blir full av liv så snart det bjuds aktivitet. Med andra ord: fullt normalt beteende. Jag kan ju inte vara tvärsäker på att så är fallet med just den här hunden, men ganska säker är jag.

Nå i alla fall, det hela ledde till att den oroliga ägaren tog hunden till djursjukhuset och där fick bannor för att hunden inte åt ett ”helfoder”. Rått kött och ben var inte en fullvärdig kost. Så nu är hunden tillbaka på torrfoder och är sitt vanliga nervösa jag och allt är frid och fröjd.

Men måste inte kosten vara balanserad då?

Jo, det måste den. Men då måste man vara klar över vad som är en balanserad kost för en köttätare. En balanserad kost för ett köttätande djur är kött, inälvor och ben.

Jag föredrar att istället säga att hunden behöver en varierad kost. Det är mer korrekt. För om vi tittar på hur en vild hund äter så ser vi att den på inget sätt äter en balanserad kost. Den äter inte ens varje dag! Däremot så äter den en varierad kost, för den får helt enkelt äta det byte den lyckas fälla. Den vilda hunden äter inte uteslutande kött, inälvor och ben. Den äter allt möjligt i naturen; pinnar, blad, olika växter, rötter, bär… avföring….

Men det innebär inte att den kan leva på det och heller inte att det nödvändigtvis tillför den någonting rent näringsmässigt. Hundar äter t.ex. gräs, för att det är gott, men gräset kommer ut helt där bak, eller där fram.

Men vitaminer och mineraler i helfoder då?

Hur syntetiska och semisyntetiska, isolerade mikronäringsämnen beter sig i kroppen råder det stor oenighet om. Men ett känt faktum är att de har en betydligt lägre biotillgänglighet än sina naturliga motsvarigheter. Att förlita sig på att tillsatta vitaminer och mineraler i kommersiella foder ska uppfylla hundens näringsbehov är att invagga sig själv i en falsk trygghet. Vill man verkligen vara säker på att hunden får i sig rikligt med vitaminer och mineraler så bör man tillsätta dem själv, i en form som kroppen faktiskt kan tillgodogöra sig (läs gärna denna artikel för mer information: Organiskt eller oorganiskt)

Jag får ofta frågor av typen: ”Men inte kan man väl bara ge hunden kött och ben, det kan väl inte vara näringsmässigt korrekt?”

Då blir min motfråga: Men om man sätter till lite spannmål och lite syntetiska mineraler och vitaminer, är det näringsmässigt korrekt då?

Det verkar vara helt bortglömt att rått kött, inälvor, brosk och ben faktiskt innehåller massor av naturlig näring i rätt balans.

”Riktiga råvaror är inte endast bärande substanser som behövs för att ha något att blanda vitamin- och mineralpulver med. Mat innehåller faktiskt massor av näring. Om vi bortser från hur miljöförstöring och en vidrig hantering av livsmedelsproducerande djur påverkar näringsprofilen, så har faktiskt naturen försett färska råvaror med alla näringsämnen vi behöver. Det gäller både hundar och människor.”

 Ur boken: Min hund vill ha riktig mat

Men givetvis är det alltid bra att ge extra vitaminer, mineraler och fettsyror, eftersom det vi utfodrar hundarna med ofta är stackars näringsbefriade och sönderstressade djur uppfödda på onaturliga foder. Men då ska det vara vitaminer och mineraler som ingår naturligt i något livsmedel, som t.ex. i grönsaker och rotgrönsaker (kokta och puréade, annars kan hunden inte ta upp näringen); växtpulver av olika slag, så kallade superfoods, är utmärkt – späckat med vitaminer, mineraler och fettsyror; bärpulver eller mosade färska bär av olika slag är också bra, de är rika på C-vitamin och om kärnorna ingår så är de också rika på essentiella fettsyror. Ger vi dessutom rå lever och fet fisk regelbundet får hunden i sig järn, essentiella fettsyror och andra viktiga näringsämnen.

Ni ser – vips så har vi utan någon större ansträngning skapat vårt alldeles egna helfoder, på ett helt naturligt sätt och utan att få med något av allt det onödiga som ingår i kommersiella foderblandningar. Bra va?

Alltså: Underskatta inte naturen! Det är inte en slump att den vilda hunden har överlevt i tusentals år utan människans inblandning. Naturen är den oöverträffade, ja faktiskt den enda experten på artspecifik föda!

Har Du frågor, behöver Du kostrådgivning: Ring!

Varma hälsningar till alla hundar, och deras människor

Anne-Li