När hunden matvägrar

Hunden tar en snabb titt i matskålen, vänder bort huvudet och går och sätter sig i ett hörn och surar. Samma sak nästa gång maten kommer fram: hunden blänger surt på skålen och går sedan därifrån och ser allmänt låg ut. Tredje gången tar den kanske ett försiktigt smakprov, den tuggar med uppdragna läppar och släpper hälften av maten på golvet. Fjärde gången: äter ungefär hälften av maten men utan någon som helst entusiasm.

Så då byter vi foder och då kanske det går bra ett tag – hunden äter med god aptit. Men efter en tid börjar den rata även den nya maten.

Och så där håller det på, man provar sig igenom en lång radda av olika fodermärken och fodertyper och till sist verkar allt hopplöst. Känns det igen?

Från zoobutikspersonal och andra sakkunniga får hundägaren ofta rådet att sluta knussla med hunden:

”Ta bort maten efter 5 minuter och ge den ingenting emellan måltiderna!”

Hunden äter när den blir hungrig!

Gudarna ska veta att jag själv under min tid som zoobutiksbiträde, i min okunskap, givit många förtvivlade hundägare samma tillrättavisning. Jag vill gråta när jag tänker på det. Jag har tack och lov blivit betydligt klokare sedan dess.

Orsaker till matvägran

Kräsenhet… ?

Det är en vanlig uppfattning att hundar matvägrar för att de är kräsna. Jag hör ofta om hundar, som även efter att ägarna provat allt i foderväg (inklusive färskt foder eller hemgjord mat), fortfarande är storbjudna. De äter, men bara efter visst krusande och inte med någon större entusiasm. Det fanns en tid då även jag trodde att det faktiskt finns hundar som är kräsna. Numera är jag av uppfattningen att det inte alls handlar om kräsenhet, utan snarare om att kosten är dåligt balanserad och inte passar för individen.

Hundar är av naturen ganska glupska varelser. I det vilda får de kämpa för sin plats vid bytet, och att äta överhuvudtaget är ingen självklarhet. I konkurrensen om födan måste man kunna slita bort och svälja så stora stycken mat som det bara är möjligt. Det gäller att roffa åt sig för man vet aldrig när nästa födotillfälle presenterar sig. Det som inte kan slukas omedelbart, smusslas undan, grävs ner och sparas för framtiden.

Vissa hundar är duktiga på att reglera sitt födointag och överäter inte. Sådana individer kan ibland rata måltider helt och hållet, ibland i flera dagar, och de verkar helt opåverkade av att gå utan mat. Detta är inte detsamma som matvägran, det är istället ren självbevarelsedrift. Hunden känner instinktivt att nu måste matsmältningen få vila och kroppen få arbeta ifred med avfallseliminering. I den vilda hundens födovanor ingår av naturliga skäl både kortare och längre perioder av fasta. Och även om fastan inte är frivillig så ger den kroppen en chans att rensa ut slaggprodukter och stärka immunförsvaret.

Men de flesta hundar tackar av princip aldrig nej till mat, oavsett hur mycket mat de får och hur mycket annat gott de får vid sidan om sin ordinarie fodergiva. De går helt och hållet efter instinkten att mat ska slukas; så mycket som möjligt och så snabbt som möjligt. Om hunden som vanligtvis är matglad, plötsligt börjar bli petig med maten, ja då kan man vara ganska säker på att något är fel. Och det är inte kräsenhet!

(Läs gärna mina artiklar här på bloggen som handlar om överutfodring och om skillnaderna mellan tama och vilda hundars mat: http://hundapoteket.se/tag/carnivor/)

Skadat förtroende

Matvägran kan faktiskt också vara en mer eller mindre befäst beteendestörning. En känslig individ kan ha fått sitt förtroende för det som ligger i matskålen skadat, eftersom det orsakat den obehag (djur kan faktiskt också vara HSP (highly sensitive person)[1] och ha en hög sensory processing sensitivity (SPS)[2]).

Det kan ta tid att återuppbygga ett skadat förtroende och man måste ha stort tålamod. Hunden ska lära sig att lita på att det som människorna lägger i matskålen är bra grejor och inte något som man blir sjuk av.

Tänk på att en flockledares anseende är byggt på förtroende, och inte på dominans som tyvärr är en vanlig uppfattning. Den flockledare som leder sin flock till otjänlig mat kommer snabbt att förlora förtroende och respekt.

En hund som lider av matsmältningsproblem kan faktiskt också utveckla andra beteendestörningar än matvägran. Den kan till exempel bli aggressiv – i synnerhet mot andra hundar men också mot människor; den kan reagera med ångest på höga ljud; den kan påvisa stressymptom; den kan tugga, bita och slicka – mer eller mindre maniskt – på sig själv. Alla hundägare med hundar som uppvisar oönskade beteenden bör ställa sig frågorna: Hur mår egentligen min hund? Mår den verkligen bra av sin mat?

Jag säger inte att alla oönskade beteenden är kostrelaterade. Jag vill bara belysa det faktum att kosten har en mycket stor betydelse även för den mentala och känslomässiga hälsan.

Yttre och inre påfrestningar

Ibland kan hundens matvägran bero på hormoner: en hanhund kan bli blockerad av att det finns löptikar i närheten och matvägra i varierande långa perioder. Tikar kan också matvägra under perioder av svallande hormoner.

En hund kan vara tillfälligt stressad, kanske av miljöombyte eller andra situationer som innebär att den normala livsrytmen rubbas. Olika individer är olika känsliga för sådana störningar.

När kroppen utsätts för extraordinära påfrestningar, yttre som inre, reagerar hunden instinktivt med att dra ner på födointaget. Och den gör det därför att den vet, att nu kommer en stor portion av energikontot gå åt till att hantera påfrestningen, och att inget utrymme finns för att hantera de extremt energikrävande processerna: matsmältning och avfallseliminering.

Det är lätt att tänka på överbelastning som enbart någonting fysiskt, men vi får inte glömma bort att även det vi äter kan orsaka överbelastning.

Energikontot

Varje kropp är utrustad med vad man skulle kunna kalla för ett energikonto. Energikontot innehåller allt det kapital som kroppen behöver för att utföra alla sina funktioner.

Precis som med ett konto på banken handlar det om att upprätthålla en balans, det handlar om debet och kredit, om att få ekonomin att gå ihop. Om uttagen blir för stora i förhållande till insättningarna, ja då har man problem.

Kroppen är inget undantag: för att inte riskera att övertrassera energikontot, är kroppen utrustad med sin alldeles egna energibudget. Denna budget gör att kroppen kan hushålla med energikapitalet och distribuera energiresurser till de olika funktionerna efter hand som de behövs.

Några av kroppens funktioner är i synnerhet energikrävande. De funktioner som gräver djupast hål kroppens energibudget är:

  • matsmältningen
  • avfallselimineringen

För att kroppen ska slippa förbruka reserver är det viktigt att vi hjälper till genom att inte överanvända dessa energikrävande funktioner. Vi riskerar annars att spräcka kroppens energibudget och övertrassera energikontot.

Ett tydligt tecken på att energikontot är hårt belastat och som vi alla kan relatera till, är den trötthet som infaller efter en stor måltid. Stora resurser går nu åt till att spjälka maten och det är därför som energin tryter. Om kroppen bara får vila i den utsträckning den behöver, återhämtar den sig och kommer ut ur vilan med ett välfyllt energikonto. Men om återhämtningsprocessen avbryts och om matsmältningssystemet ständigt fylls på med ännu mer mat, ja då har vi en situation där uttagen på energikontot är högre än insättningarna.

Hur pass bra hunden klarar av påfrestningar, såväl inre som yttre, står i direkt relation till hur välbalanserat energikontot är. Om hunden drabbas av matsmältningsproblem och/eller sjukdomssymtom vid påfrestningar, ska det ses som ett tecken på att energikontot är övertrasserat och att reserverna tryter.

Sjukdom

Matvägran kan också bero på sjukdom – ett faktum som ytterligare förstärker det viktiga i att alltid ta hundens matvägran på största allvar. Hunden kan ha en infektion i halsen som försvårar sväljande. I värsta fall kan den ha svalt något olämpligt som orsakar problem någonstans i magtarmkanalen. I sådana fall är det inte alltid som hunden matvägrar, utan den kan fortsätta äta normalt, men kräks antingen upp all mat ganska snabbt, eller så kan den inte bajsa. Har du minsta misstanke om att hunden är sjuk eller svalt något olämpligt måste du omedelbart uppsöka veterinär!

Allt verkar normalt på ytan

En hund kan ha normal avföring, vara pigg och ha vacker päls, och likväl ha stora obehag i form av magknip eller illamående. Tecken på foderrelaterade problem är inte alltid uppenbara, och de blir egentligen inte uppenbara förrän vi hundägare börjar få bekymmer. Ofta inser vi inte att något är fel förrän hunden kräks, får diarré eller smärtor, eller kliar sig frenetiskt – sådant som gör att vi måste uppsöka veterinär. Vid det laget kan problemen ha pågått i det tysta under lång tid.

Vi sammanfattar orsaker till matvägran:

  • Obalanserad kost, med till exempel för högt fettinnehåll.
  • Frivillig fasta för att underlätta avfallseliminering (räknas egentligen inte som matvägran).
  • Yttre påfrestningar, som till exempel miljöombyte eller stressiga situationer.
  • Hormonella påfrestningar.
  • Sjukdom.

Hunden som matvägrar försöker säga oss något; den är inte bara kräsen, eller bortskämd. Hunden talar om för oss – så tydligt som den kan – att den inte mår bra. Vi måste vara medvetna om att när hunden matvägrar är det egentligen bara toppen på isberget som vi ser; det har i själva verket gått ganska långt när den annars så glupska hunden vägrar äta mat.

Ibland kan ett foderbyte ge hunden aptiten tillbaka. Men om den nya maten inte är rätt för individen kommer hunden snart att matvägra igen. Att till exempel byta från torrfoder till färskfoder kan vara som att gå ur askan i elden; bara själva omställningen kan orsaka svåra problem och om färskfodret dessutom innehåller höga fetthalter kan hunden bli ordentligt sjuk.

Att välja spannmålsfritt betyder inte per automatik en förbättring, därför att spannmålsfria foder innehåller minst lika mycket stärkelse som foder med spannmål. Många av de spannmålsfria fodren har dessutom alltför höga koncentrationer av protein och fett.

En hållbar och långsiktig lösning

För att kunna återställa normala matvanor och för att ge hunden tillbaka förtroendet för sin/sina flockledare, måste det till en långsiktig lösning. Det duger inte att ta till en massa olika knep för att tvinga hunden att äta mat som den inte mår bra av. Som hundägare är det vi som har ansvar för att utarbeta en kostplan som är hållbar och som kommer att få hunden att äta normalt och med god aptit.

Det är aldrig hunden det är fel på, det är alltid maten!

Det som alltid måste ha högsta prioritet är att hunden får äta naturlig mat – mat som baseras på naturliga råvaror av hög kvalitet.

Det finns inga färdiga recept – det som passar för en hund kan vara helt fel för en annan.

Kosten måste alltid individanpassas – det gäller såväl portionsstorlekar som ingredienser.

Här är några av de saker som är allra viktigast att tänka på:

  • Undvik torrfoder och annan processad mat i mesta möjliga mån.
  • Använd köttråvaror med låg fetthalt, aldrig över 10% fett (därmed är färskfoder från zoobutiken diskvalificerade).
  • Koka grönsaker av alla de slag, såväl ovanjordgrönsaker som rotgrönsaker, linser och potatis. Mosa eller puréa gärna, särskilt åt små hundar. Ge enzymrika vegetabilier, som ananas, ruccolasallad, papaya.
  • Se upp med portionsstorlekarna! Gå inte efter hundens aptit, håll istället koll på hundens hull och ta gärna hjälp om du är osäker.

Fodertillskott som kan vara bra:

  • Stärk mikrofloran och stimulera magsyra- och enzymproduktion med Molkosan, eller Biosa Pet. Ge eventuellt också lite äppelcidervinäger i maten.
  • Hjälp matsmältningen med matsmältningsenzymer.
  • Långvariga magproblem kan resultera i brist på vitamin B12, ge tillskott eller konsultera veterinär.
  • Aminosyran L-glutamin kan ge god effekt på mag/tarmhälsan (bäst som pulver, i fri form).

Förslag på proportioner

Blanda alla ingredienser enligt proportionerna nedan: Blandade måltider.

Eller ge ett mål med varje del för sig: Separerade måltider.

Oavsett vad du gör och hur du går vidare härifrån: Lova mig att du alltid kommer att ta din hunds matvägran på allvar. Din hund är inte kräsen! Din hund försöker säga dig något mycket viktigt! Och om du lyssnar och hjälper så kommer du att bli ännu mer älskad, högaktad och respekterad än vad du redan är.

Har Du frågor, behöver Du kostrådgivning: Ring!

Varma hälsningar till alla hundar, och deras människor

Anne-Li


Referenser och relaterade artiklar:

[1] https://hsperson.com/
[2] https://en.wikipedia.org/wiki/Sensory_processing_sensitivity

http://hundapoteket.se/tag/carnivor/
http://hundapoteket.se/tag/magproblem/