Spannmålsfritt och artanpassat

Ris, majs, potatis, tapioka, vete, hirs, korn, havre, ärtor, kikärtor, linser…

Varför finns sånt här i hundfoder överhuvudtaget? Svaret är enkelt: Det är kostnadseffektivt.

Men när det gäller torrfoder finns det även en annan anledning, utöver den ekonomiska, till varför spannmål och andra cerealier ingår i stora mängder och den anledningen är rent tillverkningsteknisk: För att kunna forma en liten kula av ingredienserna måste det finnas någon form av bindemedel, något som klistrar ihop ingredienserna, och de bästa bindemedlen som finns är gluten och stärkelse.

En stor anledning till att köttätande djur som äter torrfoder drabbas av magproblem är konsumtionen av stora mängder gluten och stärkelse. Båda lika skadliga för hunden – båda lika nödvändiga i torrfoder. Samma klistereffekt som så fint binder ihop foderkulan kan orsaka inflammationer i framför allt tunntarmen som är svårläkta och smärtsamma för djuret. Klistereffekten ökar också genomsläppligheten i tarmen och triggar allergiska reaktioner.

Spannmålsfritt

Spannmål – och i synnerhet gluten – i hundfoder har sedan några år tillbaka beskyllts för att orsaka allergier vilket har lett till en stor efterfrågan på spannmålsfria foder. Detta har tvingat fodertillverkarna att försöka hitta nya vägar och nya ingredienser för att ersätta spannmålen. Och en sak är säker: Vi kan inte beskylla fodertillverkarna för att brista i påhittighet.

Att spannmål och andra cerealier uteslutits kan vid första anblicken verka positivt, men fortfarande gäller samma tillverkningstekniska regler som för alla andra torrfoder; något bindemedel måste tillsättas för att små kulor ska kunna formas. Detta har man löst genom att ersätta spannmål och cerealier med andra stärkelserika produkter, till exempel mjöl av potatis, linser, ärtor. I spannmålsfria foder av lägre prisklass används ofta proteinkoncentrat och hydrolysat.

Därmed blir begreppet spannmålsfritt vilseledande för konsumenten, eftersom det är lätt att tro att fodret har ett för djuret mer naturligt innehåll. Men det finns inget som talar för att potatis eller baljväxter är naturligare för ett köttätande djur än spannmål och andra cerealier. Visserligen slipper man ifrån gluten, men stärkelse har minst lika negativ effekt på ett köttätande djurs matsmältning som gluten har.

I en foderprodukt i den högsta prisklassen, hittar jag inte mindre än tolv (12!) stärkelserika ingredienser varav några är: hela röda linser, hela gröna linser, hela gröna ärtor, linsfiber, hela kikärtor, hela gula ärtor, hela pintobönor, hela vita bönor. Och detta trots att tillverkaren i sin marknadsföring uttalar sig negativt om stärkelse till hundar.

Artanpassat

Foderprodukter vars namn anspelar på hundens vilda ursprung eller på natur eller hälsa har en klar fördel på marknaden. Dessa har namn som innehåller olika böjningar av ord som canis (det latinska ordet för hund), prairie, wood, tundra, wolf, nature, origin, healthy, och så vidare. Dessa fodertyper påstås vara naturliga, biologiskt korrekta eller artanpassade och inte sällan används vargar som modeller i marknadsföringen.

Att kalla en fabrikstillverkad, steril, processad produkt för biologiskt korrekt eller artanpassad anser jag vara både oförskämt och vilseledande. Genom att pressa in vansinniga proteinkoncentrationer och prata om lågt GI (glykemiskt index) förleds konsumenten till att tro att foderprodukten skulle efterlikna vargens kost, vilket ju förstås är ren idioti.

Vätskebrist

Tänk dig att du skulle äta en hel middag bestående av torkat kött. Hur mycket vatten tror du att Du skulle behöva dricka då? Hur törstig tror du att Du skulle bli? Du hade förmodligen svalt undan en hel massa vätska och törsten hade mest troligt suttit i flera timmar efter måltiden. Nu är det bara det att hundar inte känner törst på samma sätt som vi människor. Det ligger inte i hundars natur att dricka en massa vatten i tid och otid, utan de är beroende av att deras föda innehåller den vätska som behövs för att tillfredsställa kroppens vätskebehov. Att förutsätta att hundar instinktivt dricker så mycket vatten som de behöver är fullständigt felaktigt och rent livsfarligt.

Vad händer då när ett torrt foder – där nästan all vätska avlägsnats – innehåller proteinkoncentrationer som aldrig skulle kunna mätas upp i något levande djur? Det är inte svårt att räkna ut att ett sådant foder på sikt orsakar allvarlig vätskebrist och kronisk uttorkning. Foder som innehåller höga proteinkoncentrationer måste blötas upp och storleken på hundens portioner måste baseras på det uppblötta fodret (läs gärna denna artikel: Det livsviktiga vattnet).

Färskt kött och mycket protein?

Högproteinfoder marknadsförs med påståenden om att de innehåller en hög andel animalier, alltså en stor andel animaliskt protein. Men är dessa påståenden verkligen sanna? Tja, inte vet jag, för jag är inget mattesnille. För konsumenten är det nästan omöjligt att avgöra utan att bege sig till zoobutiken utrustad med miniräknare, papper, penna och tänkarhatten på. För när de animaliska inslagen i ingredienslistan är uppdelade i många, många pyttesmå poster, och dessutom blandas upp med proteinrika vegetabiliska inslag, ja då räcker avancerad huvudräkning inte till. Lägg sedan till följande till ekvationen:

Enligt gällande regler ska den viktmässigt största ingrediensen, före torkning, stå först i innehållsförteckningen. Färskt kött innehåller mycket vätska, 70 % eller mer, det är alltså en viktmässigt stor ingrediens och hamnar därför högt upp bland de listade ingredienserna. När det färska köttet gått igenom processen och förlorat sitt vätskeinnehåll blir det en viktmässigt betydligt mindre ingrediens och borde därmed hamna långt ner i ingredienslistan.

Det är rent ut sagt en förbannad djungel!

Hur väljer man det bästa torrfodret?

Jag får massor av e-mail och telefonsamtal från hundägare som vill ha hjälp att välja rätt foder. Men det finns så oerhört många skäl till varför man bör undvika alla former av processad mat (jag tar upp flera viktiga skäl här på bloggen och i min bok) att det bästa rådet jag kan ge är: Låt bli torrfoder och ge hunden riktig mat. Men om man absolut behöver ta till processad mat är här en lista på några punkter man bör tänka på när man väljer:

  1. Välj helst bort alla torrfoder med protein- respektive fettkoncentrationer som ligger över 22-24/10-12. Om du väljer ett högproteinfoder, basera hundens portioner på uppblött foder.
  2. Låt dig inte luras av begreppet ”färskt kött” vilket krymper avsevärt efter torkning. Satsa på foder med specificerat köttmjöl som 1:a eller 2:a i innehållslistan eller foder som har en kombination av färskt kött och specificerat köttmjöl.
  3. Se till att de spannmål som ingår ger långsamma kolhydrater (som brunt ris/råris, fullkornsvete, havre, morötter t.ex.).
  4. Variera foder med stora mängder baljväxter (ärtor, linser, bönor) med spannmålsbaserade foder.
  5. Se upp med proteinkoncentrat och proteinhydrolysat, såväl vegetabiliska som animaliska. När dessa ingår utgör de ofta den huvudsakliga proteinkällan.
  6. Se upp med inblandade läkeörter som lakritsrot, läkemalva, mariatistel, hallonblad, etc. Dessa är potentiellt skadliga att inta dagligen under långa perioder.

Är konserver ett bättre alternativ?

Konserverad mat är också processad mat. Konserverad mat (burkar, korvar, vakuumförpackningar) innehåller visserligen ofta (inte alltid) mindre av tillverkningstekniska/stärkelserika ingredienser och bättre utfyllnader, som grönsaker och frukt. Köttråvarorna som används i konserver är dock desamma som i torrfoder. Konserver har fördelen av att innehålla vätska, men ligger ofta alldeles för högt i både protein och fett för att vara hälsosamma i längden. Konserverad mat väljs utifrån samma principer som torrfoder.

Har Du frågor, behöver Du kostrådgivning: Ring!

Varma hälsningar till alla hundar, och deras människor

Anne-Li

—————-

Relaterade artiklar:

Hydrolyserat protein, proteinkoncentrat och proteinisolat?

Är hunden glutenintolerant, eller?

Potatisprotein eller majsgluten – Pest eller kolera?

Det livsviktiga vattnet