Vad är naturlig mat för hunden?

Vad som ur ett biologiskt perspektiv är naturlig föda för hunden är en ständigt pågående och många gånger hätsk diskussion. Hunden framställs ibland som en utpräglad köttätare, ett antagande som grundas på att hunden är nära besläktad med vargen. Och vargen i sin tur, framställs som en proteinslukande köttkvarn, med sina canintänder och rovdjursinstinkter.

Men det råder delade meningar. I vissa kretsar framställs vargen och hunden, som allätare – ett påstående som framför allt under lång tid använts inom foderindustrin för att legitimera användandet av spannmål och andra cerealier i fodertillverkningen.

Samma art

Hunden är mycket riktigt nära besläktad med vargen, ja faktum är att de tillhör samma art, precis som alla människor tillhör samma art – våra utseenden och livsstilar kan skilja sig åt markant, men vi är trots det alla människor. Och alla hundar är också vargar. Faktum är att det som skiljer hund från varg är en skillnad i mtDNA (mitokondrie-DNA) på endast 0,2 %. Den genetiska skillnaden mellan hund och varg är mindre än den genetiska skillnaden mellan alla idag levande människor[1].

Beroende på var våra förfäder i generationer framlevt sina liv, har vi människor kommit att utveckla små variationer av de kroppsliga funktioner som styr vilken föda vi mår bäst av. Och på precis samma sätt förhåller det sig med vargar och med våra hundar: de har – beroende på var på jorden de lever – utvecklat en viss anpassning till olika sorters föda.

Men trots viss anpassning har hundar och vargar fortfarande samma grundförutsättningar för att tugga, svälja och spjälka olika sorters föda. De har kvar samma tänder, samma matsmältningssystem, samma enzymer (om än med liten variation i mängd) och samma näringsbehov.

Köttätare eller allätare?

  • Karnivor (latin: carnivorus = köttätare)

(zoologi) organism som livnär sig på animalisk föda

  • omnivor (latin: omnivor)

(zoologi) organism som livnär sig på både animalisk och vegetarisk föda

Wiktionary – Den fria ordboken

Vargar tillhör ordningen carnivora* (köttätande) rovdjur. Detta framstår förstås ganska uppenbart när vi studerar vargars utseende och livsstil. Men vargar är också asätare och opportunistister. De äter gärna resterna efter andra rovdjurs jaktlycka och de kalasar gärna på bär, fallfrukt och allt möjligt annat ätbart. Men att vargar – i större eller mindre utsträckning – äter annat än färska bytesdjur, betyder inte att vi kan skriva om deras taxonomiska inordning och kalla dem omnivora.

(*Jag väljer att använda den icke-försvenskade stavningen: carnivor, med rot i det latinska ordet carnivorus; köttätande.)

Naturens ordning avgörs inte av handlingar, den avgörs av biokemiska och fysiska förutsättningar.

Om vi lägger ytterligare två klassificeringar till argumenteringen så blir det faktiskt lite enklare att reda ut begreppen:

  • Obligat carnivor

Obligat betyder nödvändig och indikerar att djuret måste äta animalier från färska bytesdjur för att få i sig alla livsnödvändiga näringsämnen. Katter är exempel på obligata carnivorer.

  • Fakultativt carnivor

Anger att djuret kan överleva på annat än animalier från färska bytesdjur – inte hela livet, men under ganska långa perioder.

Vargar och hundar är fakultativt carnivora djur. Det betyder att de under perioder kan leva helt utan animalier i sin föda. Men detta faktum gör dem likväl inte till omnivora djur. Vargars och hundars matsmältningssystem är inte anpassat för att processa komplexa kolhydrater (stärkelse, cellulosa)[2] och de behöver därför få sin huvudsakliga näring ifrån oprocessade (råa) animalier.

Höns är omnivorer, grisar är omnivorer, människor är också omnivorer. Det betyder att hönsen, grisarna och vi (m.fl.) har ett matsmältningssystem som klarar av att ta hand om och utvinna energi ur komplexa kolhydrater från vegetabilier. Men att vi är omnivora betyder också att vi utöver vegetabilier, även behöver en viss del animalier i vår föda. Inte för att vi gillar det, utan för att naturen dikterar det. För i animalier finns essentiella näringsämnen som inga vegetabilier kan förse oss med. Hade vi inte haft behov av animalier alls i vår föda, ja då hade vi istället varit herbivorer – gräsätare. Exempel på herbivorer är kor, får, hästar och kaniner.

Hade vargar och hundar haft samma förmåga som människor, höns och grisar att omsätta komplexa kolhydrater till energi, ja då hade de förmodligen varit omnivorer. Men vargar och hundar kan leva och må alldeles utmärkt helt utan vegetabilier i sin föda. Det betyder inte att de nödvändigtvis gör det – men att vilda vargar och andra carnivora hunddjur, på olika platser i världen, äter en kost som innehåller en väsentlig mängd icke-animalisk föda, gör dem likväl inte till omnivorer.

Att äta lite av varje gör vargen till allätare, men inte till omnivor!

Men vargar äter väl kolhydrater?

I den mån vilda vargar äter kolhydrater, är det alltid i form av enkla kolhydrater (fruktsocker) – den form som finns i mogna bär och frukter. Sällan ses utsvultna vargar plundra ett vetefält eller en potatisåker. Och i den mån de äter något som innehåller mycket stärkelse och cellulosa (t.ex. gräs, blad, pinnar) så är det för att det är just osmältbart – den osmältbara födan kan gynna matsmältningen, men den tillför lite eller ingen näring.

Och det där snacket om att vargar äter sina herbivora bytesdjurs maginnehåll är mest nonsens. Vargen sliter upp och äter magväggen på sina större byten men lämnar oftast innehållet orört. I den mån den äter något av det jästa gräset inuti idisslarnas vom är det för att det smakar gott och utgör en källa för enzymer och goda bakterier.

Det är ganska löjligt att tro, att den lilla mängd vegetabiliskt maginnehåll vargen får i sig från mindre bytesdjur (t.ex. harar, smågnagare) skulle vara av någon större näringsmässig betydelse. Och hur mycket maginnehåll vargen än äter räcker det likväl inte som varken argument eller försvar, åt en profithungrig foderindustri som envisas med att blanda stora mängder stärkelse i hundmaten. Bytesdjurens maginnehåll har en unik sammansättning som varken kan ersättas eller efterliknas i processad mat.

Överleva eller leva!

Det är viktigt att lägga märke till skillnaden mellan att överleva och att leva, och att frodas! Animalier för en varg och hund, är mer än bara mat och näringsämnen. Ett bytesdjur är mer än bara kött. Ett bytesdjur är också ben, brosk, päls, öron, organ, svans, enzymer, bakterier, ögon, knotor, blod, senor, hud, mage/magar, klövar… Ett bytesdjur innebär sysselsättning, tand- och tandköttsgympa, stimulans av sociala strukturer inom flocken, med andra ord: Bytesdjur är en naturlig föda, och jakten en naturlig livsstil för den köttätande vargen, och hunden.

Har Du frågor, behöver Du kostrådgivning: Ring!

Varma hälsningar till alla hundar, och deras människor

Anne-Li

——

Relaterade artiklar:

Är hunden glutenintolerant?

Referenser:

[1] Molecular evolution of the dog family, Theoretical and Applied Genetics, Robert K. Wayne, Ph.D.

[2] Se artikel: Är hunden glutenintolerant?